Att läsa är mitt stora intresse. Förutom att skriva, men de hör ju liksom ihop.
Jag tror att jag föddes med det intresset och lärde mig tidigt. Det var lika mysigt med sagostunden med mamma och pappa som att själv krypa upp med en bra bok. Mamma berättar ofta för mig om när hon läste Bert. Och för er som läst dem vet att de kanske inte alltid är helt oskyldiga. Så när mamma kom till ett snuskigt parti i boken stannade hon upp och funderade på huruvida hennes dotter skulle höra det. Men eftersom att jag var nog kapabel att läsa själv hade jag redan läst i förväg och fnissade "fortsätt mamma!".
Hm.
Mina absoluta favoriter var Lille Lorden av Frances Hodgon Burnett och Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. Dessa hade jag även på ljudbok och de lyssnade jag på varje kväll. När min lillebror föddes när jag var åtta år ville jag bestämt att han skulle heta Skorpan. Det blev inte så. Han heter Jonathan. Och Karl i mellannamn, precis som Skorpan egentligen heter. Det fick duga.
När jag var i tioårsåldern lånade jag en bok på biblioteket med noveller av Astrid Lindgren. Ja, ni vet som Sunnanäng, Allrakäraste syster och Ingen rövare bor i skogen.
Jag blev helt hänförd. Så vackert!
Astrid har aldrig räds att ta med det skrämmande och orättvisa i sina böcker.
Hon vet att barn förstår.
Såklart önskar jag dela mitt intresse med mina barn.
Kanske därför deras pappa drillar dem till att bli perfekta små djurgårdssupporters. Hm...
Kanske är de för små för Ronja Rövardotter men när jag hittade en samling Astrid Lindgren böcker på loppisen kunde jag inte låta bli.
Nu ser jag verkligen fram emot sagostunderna!
