Dallermage.

Känner nästan att jag måste förklara mig. Det här med modelltävligen. 

Jag kan inte låta bli att känna mig fåfäng och tjatig när jag hejar på ert röstande.

Men det var roligare än jag trodde.

Inte en chans att jag trodde jag skulle hamna på topplistan. När jag såg tävlingen på KappAhls hemsida var min första känsla "Gud vad kul! Jag vill vara med!". Men sen kommer tvivlet och det dåliga självförtroendet och gör en osäker. Inte kan väl jag...

 När jag tillslut (efter mycket velande) bestämde mig för att vara med hade ettan redan nästan tusen poäng. 

Som sagt. Ingen chans för mig där.

Jag menar. Jag är ju ingen fotomodell. 

Jag med mitt gäddhäng, mina celluliter, brisningar, ärr och hängande fd. gravidmage. 

Jag med breda fötter, som inte kan gå i högklackat och som inte har några axlar. 

Jag som har haft så svårt att vänja mig vid min "nya" kropp efter graviditeten. 

Min dallermage med ledsen navel :P

Men. Topplistan! Woho!

Med hjälp av nära och okända vänner tog jag mig till en åttondeplats. 

Jag har blivit påhejad på facebook och på bloggen.
Mina vänner har delat med sig och tjatat på sina bekanta. 

Jag har träffat folk på stan som sagt att de röstat och hejar. 

Vilken egoboost! Jag blir så rörd. <3

Det som bara startade som en kul grej...

Och visst kan jag tänka mig att bli modell. (vem kan inte det)

För jag har ju ganska fina ögon. Och en söt mun. 

Händerna är små och gulliga. 

Och vem tänker på mina axlar när jag har tuttar stor som... ;)

Och magen. Den ärriga. Med bristningar och häng. 

Den har gett mig det viktigaste och mest fantastiska.

Mina barn. Och kärlek är ju vackert, eller hur?

Och ärligt talat så tycker jag om mig själv. Punkt.

Och som sagt. Ganska kul är det.

Nu startar den andra omgången. 

Jag har alltså en ny chans att bli etta. 

( okej, nu kommer osäkerheten igen. Etta? Jag? Har du sett alla söta tjejer??) 

Jag hoppas att ni är med och röstar igen....