Mysdagen som jag sett framför mig blev inte av.
Istället blev det en hel dag full med tröstande, vyssande och försök till sövande.
Mina tjejer har haft en riktigt dålig dag.
Jag är otroligt bortskämd med barn som sedan de var två månader sovit hela nätter och somnat hur lätt som helst. Dag som natt. Men senaste månaderna har det förändrats mer och mer.
Men nu är det på sin topp (hoppas jag). Med tänder på gång, förkylningar och separationsångest så är det både svårt att somna och att bli lämnade en liten stund.
Och att ha tvillingar har även varit lättare än jag någonsin trott.
Men när det är svårt så är det verkligen svårt.
För när de inte är i takt har man alltid en bebis som är hungrig, trött eller ska bytas.
Och när de nu utvecklas sympatigråter de med varandra så att jag tillslut inte vet vem det är som är ledsen på riktigt. Jag menar, härligt att mina barn har sådan empati för varandra.. men...
Så. Idag blev det ingen mysdag.
Jag försökte allt.
Hoppgungor, stor kuddhögsmys på golvet, sova i vagn ute, sova i vagn inne, lyssna på radio, tv, sängen, mamma och pappas säng, soffan, promenad, bitring... you name it.
Allt möttes med gråt och protester. Korta stunder fungerade mammas famn.
Så det där härliga myshumöret som jag tyckte tjejerna var på. Nej. Fel av mig.
Ingen frukost. En halv lunch. Ingen dusch och ett fåtal toabesök men en massa kaffe senare möttes gubben av en Elin med gråten i halsen. Tänk så slut man kan bli.
Men nu sover de, mina änglar.
Och jag hoppas på en bättre dag i morgon.
Natti Natti!
// Mamma Elva
Och du har återigen bevisat att du är en mammahjälte! Fina du!
SvaraRaderaKramar Kicki
Och man vill inget annat än att ta det onda från dem eller att de ska tala om vad som är fel! Hoppas ni får en bättre dag imorgon!!! Kram Sara
SvaraRaderaDet är tur att de är så fantastiskt söta när de sover, då glömmer man att dagen har varit ett litet helvete.
SvaraRaderaMåste bara sticka inom igen för att övertyga dig om att du är en hjältemamma. Du beskriver en dag av riktigt intensivt mamma-pappa-jobb. Då får man minsann känna sig som en hjälte. För det är många föräldrar som är det, utan att komma ihåg det :)
SvaraRaderaKramar
Då ska vi se om jag lyckas kommentera nu då! :-)
SvaraRaderaIgenkännings faktorn är hög och det skulle lika gärna kunna vara en dag hemma hos mig,
men sen när mina tre små ligger och trynar så sött så är det jobbiga som bortblåst och man är redo för en ny dag tillsammans!
Hoppas att ni har en underbar tisdag idag!
Kram
Ja de är riktigt tuffa de där dagarna. Och ibland tänker jag att man får höra lite för många gånger att man har det bra om barnen sover på nätterna. Som om man borde be om ursäkt för det. Det behöver man inte.
SvaraRaderaOch inte när man haft en jobbig dag heller. Håller med Kicki. En mammahjälte det är vad du är!
Kram Paulina
Jag och min man har ofta frågat oss hur sjutton överlever tvillingföräldrar? Vi har fullt sjå med vår åttamånaders lillkille som aldrig sovit en hel natt och som bara vill snutta på mig natten lång. Nu försöker vi vänja honom vid egen säng och att somna utan bröstet. Det blir många krokodiltårar och vaknätter. Men det är precis som fröken pyssel säger, man glömmer fort. Så jag vill bara säga heja dig, jag är full av beundran!
SvaraRadera