Sagan om magen - del 5.

Del 5. - Ändrade planer.

Det var som sagt en varm dag.
Jag hade inte ätit frukost. Jag mådde illa.
Allt drog ut på tiden. Kunde inte ligga ned mer än ett par sekunder. Sedan snurrade hela världen.
Hit och dit. Är den där? Är den inte? 
Samma läkare som flera månader tidigare svurit på att det inte fanns någon skiljevägg stod nu och pekade på den.


Sen fick vi vänta. 
Sitta i väntrum började bli en vana. 
Vi skulle ta CTG och träffa en läkare som vanligt.
 Men jag visste att detta skulle förändra planen. 
Men jag hoppades inte. 
Jag var ju så trött. Så illamående. Så stor! 



Såklart förändrade det planen.
Att ta ut tjejerna så tidigt var nu totalt onödigt.
Jag visste ju att det var en bra nyhet. 
Vi skulle slippa neontalen. Vi skulle slippa kejsarsnitt.
Men jag kände ingen lycka just då.
Bara hunger. Illamående. Trötthet.
Skulle jag behöva gå med magen sju veckor till? 
Jag hade ju bara haft en vecka kvar. 
Jag skulle ju få se mina tjejer om en vecka.
Jag hade ju räknat ned.
Nej. Kejsarsnittet inställt. 

Stooora magen. Vecka 36+4.




Kände mig helt förstörd. Åkte buss hem.
Det var bra nyheter. En massa risker försvann. 
Kände mig dum. Men jag var så trött.
När vi kom hem brast jag ut i gråt. Stackars mig.


Sen tog jag mig i kragen. Såg det positiva. 
För det mesta var positivt. Mindre risker, ingen neontal och alla de riskerna. Nu kunde jag börja gissa på datum. Jag skulle få föda. FÖDA! Herregud. Jag hade gått en hel graviditet och vetat att de skulle ut med kejsarsnitt. En vaginal förlossning var något jag knappt ägnat en tanke. Nu hade jag ett par veckor (kanske) på mig att ta igen all info. 
Google: Förlossningsberättelser. 


Jag bodde nu i soffan. TVn och datorn var mina bästa vänner. Blev rastad lite då och då av någon kompis eller mamma. 
Mina fötter svullnade upp till en abnorm storlek. 
Gick till min gamla barnmorska och kollade upp det. Ingen fara.

Helt enorma fötter. Aj, aj!

Sista veckorna letade jag tecken som en galning. Tvillingar kommer ju oftast tidigare. Kunde chokladsuget betyda något? Var inte tjejerna lite lugnare? 
Dagarna gick. Jag låg ned.


BF började närma sig.
Inget hände.
Som salt i såren fick jag en förskräcklig huvudvärk. 
Google: vanligt med bihåleinflammation.
Typiskt. Förkyld. Gravid i nionde månaden. 
Med ett omfång på 170 cm!
Bebisar vart är ni?


Vi stannade uppe sent fredagen den 30 september. 
Jag drack en flaska alkoholfri cider. Spelade LP-plattor och sjöng med lite jag och gubben. Skön fredagkväll. 
Somnade i soffan vid ettsnåret. 
Vaknade halv tre. Kissnödig.
Blod. 
Det pirrade i magen. Var det dags? Ingen idé att väcka gubben ännu i så fall. Gick och la mig i sängen.
Fem minuter senare.
Aj.
Det var absolut dags.

1. Jag rensar kylskåpet. Fredag den 30 september. Helt ovetande....

2. Gubben vill ha ett foto. Magen är galet stor.